Hej.

Idag skulle jag egentligen träffa min kontaktperson på ätstörningskliniken, men det gick rätt åt skogen.

Har speglat mig och bytt kläder i timtals så nu känns det försent att komma iväg, dessutom är jag helt utmattad efter allt flängandes fram och tillbaka mellan mitt rum och hallspegeln.

De senaste dagarna har verkligen känts hopplösa, men varje dag har jag i alla fall försökt trösta mig själv med "det kommer bli bättre om någon dag, det brukar det alltid bli" eller "det här är bara en tillfällig svacka" osv.

Jag vet ju innerst inne att det faktiskt kommer bli bättre, förr eller senare, men det känns ändå jobbigt att må så här pass kasst lagom till att skolan börjar. Blir ingen vidare start.

Att jag mår dåligt kan ju bero på att jag trappat ner min medecin (Fluoxetin) till hälften av tidigare dos. Dock började jag trappa upp idag i samråd med läkare. Hoppas det blir bättre nu.